Nu var det länge sen jag skrev här, för lång tid. Har helt tappat orken för allt med kost och träning, tar en liten paus nu och hoppas att motivationen kommer tillbaka. Den ligger långt under ytan nu.
Det finns för många anledningar att fuska, och jag kommer på mig själv att tänka "Är det verkligen värt det?" Är det värt att må dåligt, för att må bra? Jag äter mina ersättningar, nu med varierad kost till frukost och lunch, men det är så tidskrävande att tänka på vad man ska äta, så tråkigt, så jobbigt. Det finns för många anledningar till att fuska, och just nu orkar jag inte stå emot.
Jag mår bättre än vad jag har gjort på länge, så plus i kanten till mig där.
Allt stöd jag får från mina nära och kära är underbart, jag älskar er otroligt mycket för det och är så tacksam. Men just nu orkar jag inte. Jag orkar inte tänka framåt, jag vill bara leva i nuet. Jag orkar inte tänka på betygen jag måste få för att komma in på skolan i England. Jag orkar inte tänka på att jag kanske blir kvar i Sverige i höst. Jag orkar inte.
Så.. Paus. Från allt.
Det är två månader kvar av skolan, och jag har så ont i magen. Jag älskar min skola och jag älskar mina vänner som går där. Jag vill inte skiljas än, åtta veckor är för kort tid. Vart tog de tre åren vägen? Jag minns fortfarande första dagen som att det vore igår, jag var så liten och osäker. Jag har verkligen växt under åren.
2010 var det värsta året i mitt liv, då jag och min andra halva slutade umgås, slutade prata helt, och det gör fortfarande så ont i magen att jag inte vill tänka på det. Samtidigt fick jag veta vilka mina riktiga vänner var, och här är jag också tacksam, att jag har er. På ett sätt var det även det bästa året.
Oj, vad jag svammlar. Nu slutar vi med det, och går och kollar på film istället. Vi hörs!
