En sak som jag stör mig otroligt på, är att jag tillät mig själv att bli överviktig från början. För allt detta jävla slit tar aldrig slut. Jag har först mått dåligt av all skit jag satt i mig de senaste åren, vantrivts och känt mig fångad i min egen kropp. Det har varit så vidrigt. Nu när jag äntligen bestämde mig för att ta saken i egna händer och gått ner så jävla mycket i vikt, nej då ska jag inte heller vara nöjd? Det kan aldrig bli bra. Nu stör jag mig på att mina vader är alldeles för stora till proportionen för låren. Att min kropp är så jävla mjuk, eller snarare degig på vissa ställen. Mina bristningar jag fått efter jag gått upp, har fortfarande inte försvunnit helt. I höst SKA jag fixa det med laser. Stör mig på att jag inte pallar träna just nu. Det är så tråkigt att jag dör. Men är så trött, att det kanske vore bra? Eller det vet jag ju redan. Men det är mycket roligare att hänga med vänner och tom plugga är roligare. Så motiverad är jag just nu. Kör iallafall med maten, men man kan ju inte råbanta och inte träna för en fast kropp. Gaaaah. Orkar inte mer.
Hur jag än gör, kommer jag inte vara nöjd förrän jag ser ut som jag vill i mina drömmar. Ibland är det för jobbigt med FÖR höga mål...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar